Förlovningen som inte blev av

Idag var jag tvungen att göra det som jag tycker allra minst om angående fotografering. Jag skulle ha haft en förlovningsfotosession ikväll men var tvungen att avboka den. Elaka bobbor gjorde att jag trivdes bäst under en varm filt framför Netflix, en stor mugg varm honung i handen och värkpiller på bordet.

Mina kunder ville ha utebilder och det hade lovats regn. Faktum var att det skulle regna mycket. Jag lät mig inte nedslås utan fick en idé som jag ville göra. Jag såg bilden framför mig. Det skulle ha blivit så snyggt med en blixt längre bort på vägen, riktad mot paret och kameran, som lyser upp dem i mörkret bakifrån. Regnet skulle frysas till droppar i luften. Silhuetter i mörkret som står ensamma tillsammans och ger varandra en öm varm kyss. Regndroppar nära kameran ger ett skönt och mjukt glitter och avskärmning mot mörkret. Små vattenexplosioner då regnet slår ner mot paraplyet. Ett ensamt förälskat par tillsammans i varandras händer medan resten av världen skulle sluta existera för en stund. 

Nu var det ju så att det inte blev regn utan tjockt snöfall istället med snöbollsstora snöflingor. Effekten skulle inte ha blivit riktigt den samma men häftig nog i sig. Det var ju också så att hela kroppen värkte, halsen var sjuk och kroppen skakade som det sista lövet i novemberblåsten. 

Som tur är så är det extremt sällsynt att jag behöver avboka.