Spontaneous portraits - Night of arts

Spontana porträtt

Senaste torsdag var det konstens natt i Vasa. En kväll då det är mycket människor i rörelse och staden lever upp. 

Spontaanit potretit

Viime torstaina oli taiteiden yö Vaasassa. Sinä iltana on paljon ihmisiä liikkeellä ja kaupunki on tosi eloisa. 

Jag ville testa mitt nya objektiv och utmana mig själv med att gå fram till folk och fråga om jag får fota dem. Det är det svåraste jag vet inom fotografering. Om jag är anlitat uppdrag är det en helt annan sak. Hur som helst var det inte så farligt då jag väl tog mig mod till mig att fråga. Endast två tackade nej - en för att han inte tycker om att vara fotoobjekt och ett par som var ute i hemlighet. ;) 

Om du ser dig själv eller en vän är det fritt fram att dela eller använda bilden så länge som du inte beskär den.

Halusin päästä testaamaan juuri hankittu objetiivini. Samalla päätin haastaa iteäni kohtaamalla ihmisiä ja pyytää heitä kuvattavaksi. Tämä on minusta vaikeinta valokuvaamisessa. Eri asia on jos olen palkatussa tehtävässä mutta ei se ollut niin paha kun vaan pääsin vauhtiin. Ainoastaan kaksi kieltäytyi. Eräs mies kertoi ettei tykkää olla kuvattavana ja iloinen pariskunta joka oli salatreffeillä eikä haluannut joutua nettiin.

Jos näet itsesi tai ystäväsi saat vapaasti jakaa tai käyttää kuva kunhan et rajaa sitä. 

Jag är nöjd med det nya objektivet även om inte alla bilder blev så bra som jag önskat. Ibland missade jag skärpan onödigt mycket. Jag hade också tänkt ställa upp studioblixtarna men det var så mycket överförfriskade människor då det blev mörkare att jag valde att glömma den tanken. För att fortsätta utmana mig själv och tänja mina gränser tänkte jag försöka minst en gång per månad köra en "spontana porträtt" någonstans och ladda upp dem här. 
 

Olen tyytyväinen uuteen objektiiviin vaikka en ole ihan yhtä tyytyväinen kuviin kun olisin toivonut. Joskus en saanut silmät tarpeeksi teräväksi. Olin ajatellut pystyttää studiosalamat johonkin myös mutta ihmisten alkuhumala sai minut toisiin ajatuksiin. Tulen jatkamaan haastamaan itseäni ja ajattelin tehdä tällainen spontaani potretti kuvaus jossain aina vähintään kerran kuukaudessa ja ladaat ne tänne. 

Det slutade med ett bröllop

Årets sista uppdrag. Jag skulle fotografera bröllopsporträtt på nyårsafton i Sundom. Vi hade tänkt att vi skulle ta häftiga utebilder med endera fyrverkeri i bakgrunden eller snöfall om det skulle bli. Det blev varken dera. Det var plusgrader och blåste väldigt hårt. Det blåste så hårt att det praktiskt taget inte gick att fota ute. Endera hade frisyren blåst sönder, raketerna flugit till skogs, blixtarna drattat i backen eller så hade bröllopssällskapet halkat omkull på isen. Det var ju nämligen dessutom skrinnskoväder överallt, förutom på skrinnskoplanerna.

Istället byggde jag  upp min portabla studio i Ungdomslokalen i Sundom. Bakgrunden är den samma som jag använde mig av vid julkortsfotograferingen. Se Xmas-card för mer info om den. Den skall läggas på kirurgbordet och få sig ett skönhetsingrepp så småning om. 

Jag körde med tre ljus den här gången. Min batteridrivna Godox fick agera hårljus medan jag hade mitt jätteparaply på ena sidan och en mer normalstor softbox på den andra. 

Golvet passade ju helt fantastiskt bra ihop med min ladu-vägg. Gick helt ton-i-ton. Man kunde ju bara befara att UF lokalen hade haft gul plastmatta eller liknande men det här var riktigt super. Det blev en hel del bilder tagna men som det alltid är med bröllop så finns det en tid att passa och även den här gången tog den slut. Tyvärr fick vi inte snö eller fyrverkerier med på bild men snart kommer brudparet att få en hel del bilder på dem själva, barnen och brudtärnor och bestman m.m.

Stort grattis till de nygifta! ♥

Ett knapptryck gör inte mig till fotograf

För en tid sedan besökte en fotograf och en modell min studio. Fotografen var en vän till mig och skulle få låna studion i utbyte mot att jag fick vara med och knäppa några bilder. Det var hans uppdrag så han ställde in blixtarna och styrde modellen och upplägget. 

Senare då jag gick igenom bilderna var ingen av bilderna mina. Min stil fanns inte på mer än en bild som jag hoppade in och styrde innan jag lämnade dem i ro. Det fastnade några bilder på mitt minneskort men som sagt, mina bilder var inte där. För att ta en bild, eller för att känna sig som fotograf bör åtminstone jag få ställa ljuset, styra modellen och komma med mina egna ideér. Det räcker inte med att bara trycka på knappen. Det klarar vem som helst av.

Bilden här under gjorde jag till "min" i Lightroom i efterhand. 

Redigerad version

Redigerad version

Orginal bilden

Orginal bilden

Förlovningen som inte blev av

Idag var jag tvungen att göra det som jag tycker allra minst om angående fotografering. Jag skulle ha haft en förlovningsfotosession ikväll men var tvungen att avboka den. Elaka bobbor gjorde att jag trivdes bäst under en varm filt framför Netflix, en stor mugg varm honung i handen och värkpiller på bordet.

Mina kunder ville ha utebilder och det hade lovats regn. Faktum var att det skulle regna mycket. Jag lät mig inte nedslås utan fick en idé som jag ville göra. Jag såg bilden framför mig. Det skulle ha blivit så snyggt med en blixt längre bort på vägen, riktad mot paret och kameran, som lyser upp dem i mörkret bakifrån. Regnet skulle frysas till droppar i luften. Silhuetter i mörkret som står ensamma tillsammans och ger varandra en öm varm kyss. Regndroppar nära kameran ger ett skönt och mjukt glitter och avskärmning mot mörkret. Små vattenexplosioner då regnet slår ner mot paraplyet. Ett ensamt förälskat par tillsammans i varandras händer medan resten av världen skulle sluta existera för en stund. 

Nu var det ju så att det inte blev regn utan tjockt snöfall istället med snöbollsstora snöflingor. Effekten skulle inte ha blivit riktigt den samma men häftig nog i sig. Det var ju också så att hela kroppen värkte, halsen var sjuk och kroppen skakade som det sista lövet i novemberblåsten. 

Som tur är så är det extremt sällsynt att jag behöver avboka. 

Fotokurs

Fotokurs med Sanna

I lördags var jag på fotokurs. Sanna Sjöswärd, prisbelönt och framgångsrik yrkesfotograf från Sverige drog en föreläsning och senare på dagen en workshop vid Vuxeninstitutet i Korsholm. Själva föreläsningen var väldigt intressant med många intima och intressanta detaljer från hennes olika fotouppdrag. Mången var vi som satt i auditoriet och häpnades över hennes bilder på kända personer och intressanta fotoprojekt hon har på gång.

Efter att vi fått våra magar fyllda med Smiths hamburgare var det dags för workshop. Hon visade hur hon jobbade med blixtarna och gav åtminstone mig många värdefulla tips jag kommer att ha nytta av framöver. Sedan delade hon upp oss i par, mer erfarna tillsammans med mindre erfarna. Blev en bra mix. Jag lade märke till lamellerna som hängde från taket och såg direkt möjligheterna. Tyvärr måste jag säga så var ju tiden begränsad. Jag hade kunnat hålla på hur länge som helst. Jag bara älskar känslan då man blir så ivrig att man knappt kan stå i still utan man studsar fram som en känguru på speed och justerar blixtarna medan hjärnan redan börjar bearbeta nästa bildserie. Dessvärre kommer jag inte ihåg namnet på min modell men kanske någon kan hjälpa till? 

Då vi fotat klart blev det lite bråttom. Sanna höll på att köra över tiden. Inte mig emot. Jag hade ju jättekul. Det blev en kort bildvisning på egna medhavna porträttbilder. Att få beröm för ens porträttbilder av Sanna, den prisbelönta framgångsrika fotografen som stod där framför mig, det kändes som guld i mitt hjärta och som en bekräftelse på att jag har en aning om vad jag håller på med. 

Tack för mig och mitt första bloginlägg.

Sannas hemsidafacebook och instagram